 |
| Låt oss stärka vänskapen mellan de båda broderfolken! Affisch från den tyska ockupationen av Ukraina. |
Just nu pågår en osedvanlig propagandakampanj mot Ryssland kopplad till Nato:s eskalerande krigföring i Ukraina. USA, som själva inte undertecknat Romstadgan, applåderar schizofrent nog ICC:s arresteringsorder mot Putin och Storbritannien skickar radioaktiv ammunition till Ukraina.
Tro bara inte att västs aggressiva åtgärder började med rysk inblandning i Ukraina. Västs hållning har med kort avbrott varit densamma i minst hundra år.
När Oktoberrevolutionen ledde till att Ryssland utträdde ur första världskriget välkomnades detta av USA:s president Woodrow Wilson i hans "14 punkter", ett tal till kongressen 8 januari 1918.
I första punkten slog han fast att diplomati ska vara "öppen" och "ärlig", en blinkning till den nya Sovjetstaten som hade offentliggjort alla tsarens hemliga överenskommelser.
I punkt sex föreskrev Wilson att Ryssland skulle välkomnas "i fria nationers gemenskap". Andra länder borde erbjuda "hjälp av varje slag, som landet kan
behöva och själv önskar".
Wilsons tal spreds i över en miljon exemplatr i Rådsryssland och lovordades av Lenin.
Men Wilson tvingades snart äta upp sina ord. I Storbritannien ville krigsministern Winston Churchill kväva sovjetmakten "i sin linda". Under det ryska inbördeskriget intervenerade USA och västmakterna och Japan med en miljon man som mest.
Under Sovjetunionens hela existens förmörkades relationerna till USA ständigt av utbrott av "the red scare", kommunistskräck, i USA.
Det dröjde till 1933 innan USA upprättade diplomatiska relationer med Sovjet. Storbritannien som hade haft diplomatiska förbindelser med Ryssland sedan 1553 avbröt dem 1917 för att återuppta dem 1924-1926, avbryta dem igen och återuppta dem 1929.
Under andra världskriget var USA, Storbritannien och Sovjetunionen allierade men redan i krigsslutet flammade fiendskapen upp igen.
1949 införde kongressen sanktioner mot Sovjetunionen och dess allierade i sin s k exportkontrollag.
USA inrättade den herostratiskt ryktbara COCOM (Coordinating Committee on Multilateral Export Controls) i Paris, ett organ som tog sig rätt att spionera på europeiska länder och deras östexport. Exempelvis drabbade svenska symaskiner av exportförbud för att de innehöll någon amerikansk komponent.
Ursprungligen tänkte kongressen att detta system fungera som
en tillfällig åtgärd för att stoppa export av vapen och strategiskt material, men utbrottet av Koreakriget 1950 gjorde sanktionerna hårdare och permanenta.
1951 antogs "Battle Act" som innebar att varje land som inte följde USA:s embargo för strategiska varor,
inklusive olja , till Sovjetunionen och dess allierade, skulle berövas möjligt stöd från USA.
1954 inledde USA sanktioner mot norra Vietnam, efter att landet temporärt delats i Genèveavtalet samma år. Sanktionerna skärptes 1964 efter det påhittade Tonkinintermezzot. Efter USA:s nederlag 1975 infördes sanktioner mot hela Vietnam och de upphävdes först 1994 under Bill Clinton.
1959 inleddes sanktionerna mot Kuba som USA inte kunde förlåta för att ha störtat Batista-diktaturen. Efter den misslyckade USA-invasionen i Grisbukten 1962 skärptes sanktionerna och alla USA:s lydstater i Latinamerika tvingades följa efter.
Samma år 1959 antog kongressen resolutionen "Nationer i fångenskap" (Captive Nations) som lag. Captive Nations-resolutionen undertecknades som lag (Public Law 86-90) av president Dwight D . Eisenhower. Här är dess avgörande del:
”Eftersom det kommunistiska Rysslands imperialistiska politik genom direkt och indirekt aggression, har lett till underkuvande av Polen, Ungern, Litauen, Ukraina, Tjeckoslovakien, Lettland, Estland, Vitrutenien, Rumänien, Östtyskland, Bulgarien, Fastlandskina, Armenien, Azerbajdzjan, Georgien, Nordkorea, Albanien, Idel-Ural, Tibet, Kosackien , Turkestan, Nordvietnam och andra ... är USA:s president auktoriserad och ombedd att utfärda ett tillkännagivande som betecknar den tredje veckan i juli 1959 som 'Fångna nationers vecka' och inbjuda USA:s folk att uppmärksamma en sådan vecka med lämpliga ceremonier och aktiviteter."
Ett antal frågor uppstår angående detta dokument. För det första, vad är Vitrutenien, Idel-Ural och Kosackien?
Vitrutenien visar sig syfta på Vitryssland.
Idel-Ural är en stat på nuvarande Tatarstans territorium och existerade på pappret från 1 mars 1918 till 28 mars samma år.
Dess president Sadri Maqsudi Arsal fann för gott att emigrera till Finland där han mottogs som en vördad gäst av utrikesminister Carl Enckell.
Kosackia var en stat som Hitlers ideolog Alfred Rosenberg hade för avsikt att upprätta på i de områden som beboddes av Zaporozjekosackerna i Ukraina. Någon stat med det namnet har dock veterligen aldrig existerat. Dessa fiktiva "fångna nationer" introducerades i kongressens resolution som uttryck för en länge närd önskan att stycka Ryssland.
Häpnadsväckande nog är denna ytterst aggressiva antiryska lag ännu efter mer än 60 år i kraft. President George W. Bush lade dock till Sudan, Syrien och Zimbabwe till listan på "fångna nationer", strök "Fastlandskina" och ändrade "Vitrutenien" till Vitryssland.
Under det kalla kriget i Asien införde USA embargon mot Nordkorea, Kina och Nordvietnam. Först 1969 upphävde Richard M. Nixons administration restriktioner för merparten av exportprodukter till Kina. Sanktionerna återinfördes efter den påstådda massakern på Himmelska fridens torg 1989.
President George HW Bush upphävde en del vapen- och några kommersiell kontrakt men bibehöll Kinas mest-gynnad-nationsstatus.
1971 antogs på förslag av kongressmannen Harry F Byrd en lag som innebar att inga sanktioner fick införas mot icke-kommunistiska stater om inte samma restriktioner riktades mot kommunistländer. Det fick till följd att USA la in sitt veto i FN:s säkerhetsråd mot en resolution riktad mot rasiststaten Rhodesia. Hade den antagits hade USA tvingats sluta köpa krom från Ryssland, en vara man var beroende av.
1996 undertecknade Clinton en ny Helms/Burton-lagen som föreskrev sanktioner mot alla som fortsatte att handla med Kuba.
Med den växande avspänningen på 1970-talet lättades restriktionerna mot Sovjetunionen något, t ex för att kunna sälja amerikanskt spannmål efter missväxt 1973.
1974 hittade USA-kongressen på det s k Jackson-Vanick Amendment som alltjämt är i kraft (se nedan).
Utgångspunkten var att påståendet att Sovjetunionen förde en antisemitisk politik och att judarna måste räddas. "Icke-marknadsekonomier" som "begränsade emigrationen" av judar skulle berövas mest-gynnad-nations-ställning.
191 000 judar lämnade Sovjetunionen och 1,7 miljoner efter Sovjets sammanbrott.
Av de sovjetiska blockländerna var Polen undantaget från Jackson-Vanick-tillägget, men från 1982 till 1987 förlorade landet ändå sin mest-gynnad-nations-ställning på grund av dess handlingar mot Solidarność.
Jugoslavien var också undantaget; men förlorade 1991–1992 sin mest-gynnad-nations-ställning som en påtryckning i uppstyckningen av den federativa staten.
Jackson-Vanick Amendment kom även att användas mot Kina. Först 1999,beviljade USA-kongressen Kina permanent ställning som mest-gynnad-nation och släpptes in i World Trade Organisation. Ryssland släpptes in i WTO först 2012, efter att ha suttit i väntrummet 18 år.
Efter den sovjetiska invasionen av Afghanistan i december 1979 drog USA åt tumskruvarna igen efter avspänningsåren. 1983 godkände
Ronald Reagan det nationella "säkerhetsbeslutsdirektivet 75", som fastställde dock ledde till betydande konflikt med USA:s Amerikas allierade på
samordningen Kommittén för multilaterala exportkontroller ( COCOM ), särskilt
över export av olje- och gasutrustning .
När Sovjetunionen kollapsade 1991 var det många neocons i USA som menade att Reagans sanktioner hade "besegrat det ondskefulla imperiet". Mer objektiva historiker menade att sovjetstaten föll på grund av inre motsättningar (Hufbauer, Schott, Elliott: Economic Sanctions Considered , band 1, sid 137, Peterson Institute for International Economics 2007)
2012 antog USA den s k Magnitskij-lagen uppkallad efter en rysk kamrer som avled i ryskt fängelse. Lagen kallas formellt "Russia and Modlova Jackson– Vanik Repeal and Sergei Magnitsky Rule of Law Accountability
Act" och innebar å ena sidan att Ryssland och Moldova beviljades mest-gynnad-nations-ställning. I den meningen avskaffades Jackson-Vanick-tillägget. Men å andra sidan infördes nya sanktioner med hänvisning till Magnistskij-fallet. Ryska tjänstemän som ansågs ansvariga
för den ryska kamrerens död svartlistades och fick eventuella tillgångar i väst frysta enligt samma mönster som senare drabbat tusentals ryssar.
Resten är som man säger historia. Från februari 2022 skryter makthavarna i USA med att ha infört över 2 500 sanktioner mot Ryssland.
De har dock visat sig lika verkningslösa som de föregående hundra årens sanktioner, interventioner och delningsförsök som västvärlden utsatt Ryssland för.
Stefan Lindgren
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar